När livet är emot dig.

Man måste bara älska det här med alltings jävlighet (Även känt som mitt liv).
Ödet gillar nämligen att se mig i grova smärtor likväl fysiskt som mentalt.
Eller vad kallar ni att börja dagen med att tappa matlådan i golvet samt kliva i den innan man hinner hejda sig.
Att på vägen till jobbet inse att ditt gamla as till folkabuss (Stålåsnan) nästan har soppatorsk igen och bedragit dig med över 1liter/milen för mycket bensin de senaste 3 månaderna på grund av felinställningar i motorn.

Vidare på jobbet halkar du på den enda isfläcken på en 2000kvm stor gårdsplan, flyger som en säck med skit, landar på höften och ligger kvar som en likstel fiskpinne och väser ut könsord.

När arbetsdagen väl är till enda sätter du dig i stålåsnan igen bara för att märka att den gamla reliken till bilstereo återigen har sugit ur ditt bilbatteri.

En timme senare är du äntligen hemma och tänker att en dusch hade varit najs, så du kliver i badkaret, halkar och sätter dig på shampoflaskan som av ödet råkat ramla ner från kanten tidigare, flaskan sprutar då gladeligen ut allt sitt innehåll över 2 väggar.

Slut som människa beger du dig senare till sovrummet för att få ett slut på eländet.
Du tänker att fan vad jobbigt att tända taklampan för att hitta till sänglampan, tända den och sen gå tillbaka och släcka taklampan igen, så du chansar på att du hittar i mörkret...Behöver jag berätta hur det slutade?
10 sekunder senare ligger du i fosterställning i sängen och kväver dina skrik i kudden efter att din lilltå mött sängstolpen i en rasande fart.

Du kryper halvt förlamad ner under täcket, kan inte somna och upptäcker att det är fullmåne ute, ger upp hoppet om livet, tar en snus till och muttrar lite.

Och vissa påstår att livet inte är underbart och rättvist?

26 år idag, dvs närmare 30 än 20...

Som sagt, insåg idag att jag är närmare 30 än 20, vilket ju innebär att jag har ännu mer att vara bitter för.
Jag är nu i.o.m. min höga ålder i min fulla rätt att sälla mig till den ökande skara av äldre och visare surkartar som leker kvarterspolis och har koll på innergården och de som rör sig i och ikring den, för att kunna skrika åt samt effektivt hytta med fingret åt folk som beter sig som ignoranta as.
Imorgon skall kikare med autofokus, night vision och läderrem inhandlas för att effektivt kunna se när folk begår brott i den grövre skalan såsom när någon missar papperskorgen med skräp, leker med alldeles för hög decibel nivå, ställer sin cykel där det INTE finns något cykelställ eller låter hunden/katten/pungråttan etc. skita i rabatten.

Börjar redan nu med att dra ett par välriktade slag mot sovrumsväggen där grannarna tycker sig ha rätt att skratta efter klockan 22:00...Så fan heller! 

Hinner inte skriva mer nu, lär gå och kontrollera uppfällningsmekanismen på persiennerna och smörja upp gångjärnen på balkongdörren för att så snabbt och smidigt som möjligt kunna komma ut och skrika åt de där sockersjuka adhd barnen som tvunget ska nyttja lekparken just utanför min lägenhet på kvällarna när jag försöker koncentrera mig på att inte vara glad.

Helgen är här...

 mmm.....

Nu är det helg igen, och man kan hjulbent och efterblivet trött pusta ut efter ännu en vecka av livets eviga fistning som kallas sla...jobb. Detta påhitt att man skall tjäna sitt levebröd genom ärligt arbete.
Till himmelen skall man tydligen komma om man levt ett ärligt liv, men man ska fan inte tro att man kan komma dit innan man har fått reumatism, alzheimers, minst 2 kroniska könssjukdomar samt blivit av med hela pensionen av någon jävel som skimmat ens visakort 14 gånger...

Nu kanske du som läser tänker att jag som bara är snart 26år gammal är en riktig jävla gnällspik?

Det kan du ge dig fan på!
Jag är definitionen av lathet och självömkan, jag är allergisk mot omotiverade onödiga ansträngningar och att jobba arslet av sig 2/3 av mitt liv enbart för privilegiet att kunna bekosta en hyfsad permobil när kroppen gett upp.
När vi bodde i en kåk utanför Uppsala förra året brukade jag ta bilen och backa ner för uppfarten till brevlådan för att hämta posten, det borde ge er en uppfattning om vidden av min lathet.

Nej, nu är det fantamig min tur att pricka in någon jävla tipsrad på några mille, så jag kan tillbringa min tid till att köpa saker gjorda av slavarbetare från Asien och hånskratta medans jag slår en vägarbetare med min plånbok ifrån min nya Lexus.

Nu ska jag sörpla billigt vin och googla och skratta åt folk som har det sämre än mig själv.

Trevlig helg på er, dvs hoppas ni hamnar i arresten på fyllan så även ni kan få lite välförtjänt ångest era jävlar...

En ny epok i mitt liv: möjligheten att nå ut med min humörpajande bitterhet till äckligt glada människor landet runt!

Jo hej du.

Nu kör vi.
Känner du dig onödigt glad och motiverad att göra något bra av ditt liv och behöver lite inspiration om hur man egentligen borde hålla sig till det verkliga livet?

Läs min blogg så lovar jag dig, den mest inbitna optimisten kommer ligga i fosterställning gråtandes i duschen efteråt och undra vad fan som just hänt med deras positiva anda och inställning.

Mer dynga orkar jag inte skriva nu, men jag lämnar er med dessa visdomsord:

Inse att livet är en enda stor bajsmacka och alla måste vi ta en stor jävla tugga av den.

Sov gott. ( för mig betyder det i snitt 4h överkonsumtion av snus i sängen, halvvaken och muttrande över att rummet är alldeles för varmt och kudden luktar snor och dreggel innan jag kan somna.)